20. Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en.
21. Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet;
22. Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden.
23. Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest.