5. Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.
6. Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.
7. Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.
8. Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.
9. Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.
10. Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.