5. De äro af verldene; derföre tala de af verldene, och verlden hörer dem.
6. Vi ärom af Gudi. Den som känner Gud, han hörer oss; den som icke är af Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi sanningenes Anda, och villones anda.
7. Mine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud.
8. Den som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken.
9. Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom.
10. Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder.
11. Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes.
12. Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss.
13. Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda.
14. Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare.
15. Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi.