1. Ser till hurudana kärlek Fadren hafver bevist oss, att vi kallas Guds barn; fördenskull känner intet verlden eder; ty hon känner intet honom.
2. Mine käreste, vi äre nu Guds barn, och det är än icke uppenbaradt hvad vi varda skole; men det vete vi, när han blifver uppenbar, då vardom vi honom like; ty vi få se honom såsom han är.
3. Och hvar och en som hafver detta hopp i honom, han renar sig, såsom han ock ren är.
4. Hvar och en som gör synd, han gör ock orätt, och synd är orätt.
5. Och I veten att han var uppenbarad, på det han skulle borttaga våra synder; och ingen synd är i honom.
6. Hvar och en som blifver i honom, han syndar icke; hvar och en som syndar, han hafver icke sett honom, icke heller känt honom.