9. Därför, så sant jag lever,säger Herren Sebaot, Israels Gud:Moab skall dela Sodoms ödeoch ammoniterna Gomorras —att bli ett nässelsnår, en saltgrop,en ödemark för alla tider.Återstoden av mitt folk skall plundra dem,de som finns kvar skall ta dem i besittning.
10. Det är lönen för deras högmod,för att de kränkt och smädatHerren Sebaots folk.
11. Herren skall sätta skräck i dem.Inför honom krymper alla jordens gudar.De som bor i fjärran kustländerskall falla ner för honom,var och en på sin ort.
12. Också ni, kushiter!De skall genomborras av mitt svärd.
13. Herren skall lyfta sin hand mot landet i norroch ödelägga Assyrien.Han skall göra Nineve till en ödemark,torr som en öken.
14. I staden skall hjordar vila,alla slags vilda djur.Pelikan och rördromskall övernatta på pelarkrönen.Hör, ugglan ropar i fönstretoch korpen kraxar på tröskeln.
15. Detta är den glada staden,som tronade så säkeroch tänkte om sig själv:»Ingen är som jag!«Så öde den har blivit,ett tillhåll för vilda djur.Var och en som går förbivisslar och pekar finger.