6. När de övermodiga jättarna förgicks i urtiden var det också i en båt som världens hopp kom undan, och lotsad av din hand kunde den mannen efterlämna fröet till ett nytt människosläkte i världen.
7. Välsignat är det trä som tjänar rättfärdigheten,
8. men förbannat är människoverket, liksom dess tillverkare: han gjorde bilden, och det förgängliga tinget tog Guds namn.
9. Den gudlöse och hans gudlösa verk är lika förhatliga för Gud,
10. ty verket skall straffas tillsammans med upphovsmannen.
11. Domen skall drabba också hedningarnas gudabilder, eftersom de tillhörde Guds skapelse men förvandlades till skändligheter, fick människors själar på fall och blev till snaror för de dåraktigas fötter.
12. Avfallet började med tanken på att göra gudabilder; när de uppfanns kom fördärvet in i människornas liv.
13. De fanns inte till från begynnelsen, och de skall inte bli kvar i evighet.
14. Det var mänskliga vanföreställningar som förde dem in i världen, och därför är det bestämt att de skall få ett hastigt slut.
15. En far bröts ner av sorgen över sitt barn, som plötsligt ryckts bort i förtid. Han gjorde en bild av barnet, och det som varit en död människa blev nu för honom en gud, som han tillbad. Sedan lärde han sina underlydande hemliga ceremonier och riter.
16. Med tiden vann det gudlösa bruket stadga och iakttogs som lag.Likaså ledde envåldshärskares påbud till dyrkan av statyer:
17. eftersom människor i avlägsna landsdelar inte personligen kunde visa sin vördnad för härskaren gjorde de en bild av hans fjärran gestalt, en staty av den vördade konungen som alla kunde se, så att de i undersåtlig iver kunde krypa för den frånvarande, som om han befunnit sig där.
18. Men dessutom lockade konstnärens ärelystnad ovetande människor att ivrigt delta i kulten,
19. ty han utnyttjade sin konst till att försköna porträttet, kanske därför att han ville vara regenten till lags.
20. Och folket, som tjusades av konstverkets skönhet, såg nu något heligt där de förut sett en vördad människa.