9. »Vem är du?« frågade han. »Jag är Rut, din tjänarinna«, svarade hon, »bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!«
10. Han sade: »Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika.
11. Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra — du är respekterad av alla här i staden.
12. Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag.
13. Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!«