11. Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra — du är respekterad av alla här i staden.
12. Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag.
13. Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!«
14. Så låg hon där hos Boas ända till morgonen, men hon steg upp innan människor ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att det skulle bli känt att hon hade varit vid tröskplatsen.