1. Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom?
2. Om han blev rättfärdig genom gärningar har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud.
3. Ty vad säger skriften? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.
4. Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet.
5. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.
6. Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar:
7. Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade.
8. Salig den som Herren inte tillräknar synd.
9. Denna saligprisning, gäller den bara de omskurna eller också de oomskurna? Jag har redan sagt: för sin tros skull räknades Abraham som rättfärdig.
10. Och när skedde det, före eller efter omskärelsen? Före, inte efter.
11. Omskärelsens tecken fick han som bekräftelse på att han redan som oomskuren var rättfärdig genom sin tro. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, så att dessa kunde räknas som rättfärdiga.
12. Han skulle också bli far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna utan också följer trons väg, den som vår fader Abraham vandrade redan innan han blev omskuren.