11. de som förintades vid En-Doroch blev till gödsel på marken.
12. Låt det gå deras furstar som Orev och Seevoch deras hövdingar som Sevach och Salmunna,
13. ty de säger: »Guds betesmarkervill vi göra till våra.«
14. Min Gud, låt dem bli som tisteldun,som agnar i vinden!
15. Som när elden bränner ner skogenoch lågorna sveder bergen,
16. så må du jaga dem med din stormoch förskräcka dem med ditt oväder!
17. Låt dem stå där med skam,så att de söker sig till dig, Herre.
18. Må de känna blygsel och skräck för evigtoch gå under i smälek,
19. så att de inser att du ensam,du vars namn är Herren,är den Högste, mäktig över hela jorden!