17. Men så kom jag till Guds helgedomoch insåg hur det går med dem.
18. Du för dem ut på hala vägar,du störtar dem i fördärvet.
19. Plötsligt blir de till intet,de går under och förgås i skräck,
20. liksom drömmen är borta när man vaknar,en bild som är glömd då man stiger upp.
21. När mitt sinne var bittertoch det sved i mitt hjärta,
22. då var jag utan förstånd,som ett oskäligt djur inför dig.
23. Men nu är jag alltid hos dig,du håller mig vid handen.