7. Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem.
8. Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor.
9. Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte.
10. Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda.
11. Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.
12. Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. — Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! —
13. Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.
14. Den vise har ögon att se med,dåren vandrar i mörker.Men jag vet att samma öde drabbar dem båda.
15. Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet.
16. Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren.
17. Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.
18. Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig.