3. Se, Herren lämnar sin boning,han stiger ner och går över jordens höjder.
4. Bergen smälter under honomoch dalar spricker upp,som när vax smälter i elden,som när vatten störtar utför branten.
5. Allt detta för Jakobs brott,för Israels folks synd!Vad är Jakobs brott, om inte Samaria?Vad är Judas folks synd, om inte Jerusalem?
6. Jag skall göra Samaria till en stenhög på fältet,en plats där vingårdar anläggs,jag skall vräka ner hennes stenar i dalenoch blottlägga hennes grundmurar.
7. Alla hennes gudabilder skall krossas,allt hon horat ihop skall brännas,alla hennes avgudar skall jag förstöra.Ty för horpengar har hon skaffat dem,horpengar skall de åter bli.
8. Därför sörjer jag och klagar,jag går barfota och avklädd,ylar som schakalen,klagar som uven.
9. Samarias sår kan inte läkas,det har ätit sig in i Juda.Det onda har nått till mitt folks port,till Jerusalem.
10. »Förkunna det inte i Gat«— gråt inte så högljutt.Vältra er i stofteti Bet Leafra.
11. Dra bort i skam och nakenhet,ni som bor i Shafir.De som bor i Saananhar inte kommit undan.Bet Haesel genljuder av klagan,det fästet har ni mist.
12. De som bor i Marothoppas på lycka,men olyckan Herren sänthar nått till Jerusalems port.
13. Ni spände för era stridsvagnar,ni som bor i Lakish.Detta var Sions svåraste synd,Israels brott kom i dagen hos er,
14. därför måste ni skiljas från Moreshet Gat.Husen i Aksiv har blivitsom en uttorkad källa för Israels kungar.