37. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.
38. Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom.
39. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet
40. och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.«
41. Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade:
42. »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.
43. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.«
44. På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
45. Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen.
46. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eli, Eli, lema sabachtani?« (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).
47. Några som stod där hörde det och sade: »Han ropar på Elia.«
48. En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka.
49. Då sade de andra: »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.«
50. Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
51. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,
52. och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes,