7. Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad.
8. Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
9. Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’
10. Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11. När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder.
12. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara.
13. Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’
14. Många är bjudna, men få är utvalda.«
15. Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade.
16. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: »Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen.
17. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?«
18. Jesus märkte deras onda avsikt och sade: »Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov?
19. Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.« De räckte honom en denar,
20. och han frågade: »Vems bild och namn är det här?« —
21. »Kejsarens«, svarade de. Då sade han till dem: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.«
22. När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.
23. Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: