6. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
7. De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8. En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud
9. var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
54-55. Han tar sig an sin tjänare Israeloch håller sitt löfte till våra fäder:att förbarma sig över Abrahamoch hans barn, till evig tid.«
56. Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.
57. Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son.
58. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne.
59. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
60. Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.«
61. De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.«
62. Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas.
63. Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig.