1. Ack, guldet har svartnatoch mist sin gyllene glans.I gathörnen liggerädelstenarna strödda.
2. Sions ädlaste söner,mer värda än rent guld —nu räknas de som lerkärl,som en krukmakares verk.
3. Till och med schakalen ger dioch mättar sina ungar,men mitt folk är en hjärtlös kvinna,grym som strutsen i öknen.
4. Dibarnets tunga klibbarvid gommen av törst.Barnen tigger om bröd,men ingen ger dem något.
5. De som förr åt läckerhetersvälter ihjäl på gatorna,de som vilade på purpurligger nu i dyn.
6. Mitt folks brott var störreän synden i Sodom,som ödelades på ett ögonblickutan att röras av människor.
7. Renare än snö var furstarna,vitare än mjölk,deras kroppar rödare än korall,deras lemmar som safir.
8. Nu är de svartare än sot,man känner inte igen dem på gatan,huden stramar på dem,torr som trä.
9. Lyckligare de som stupade för svärdän de som stupar av svält,som tynar bort, sargade av hunger,berövade åkerns gröda.
10. Ömma mödrar kokadesina egna barnför att få matnär mitt folk gick under.
11. Herren tömde sin vrede,utgöt sin glödande harm.Han tände en eld i Sionsom förtärde staden i grund.
12. Ingen bland jordens kungar,ingen i hela världen,hade trott att fienden kunde kommainom Jerusalems portar.
13. Profeternas synder och prästernas brotthar vållat detta,de lät oskyldigas blodflyta i staden.