9. Molnet löses upp och försvinner,den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
10. aldrig kommer han hem igen,hans plats känner inte till honom mer.
11. Därför lägger jag inte band på mig,jag vill ge ord åt min smärta,klaga i min bittra förtvivlan.
12. Är jag kanske Havet eller Draken,eftersom du låter bevaka mig?
13. Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig,sömnen skall lindra min sorg«,
14. då skrämmer du mig med drömmar,förfärar mig med syner,
15. så att jag hellre vill kvävas.Hellre döden än denna plåga!
16. Jag tynar bort, jag lever inte för evigt.Lämna mig i fred, mitt liv är bara en vindil.
17. Vad är en människaatt du gör så stor sak av henneoch bryr dig så mycket om henne,
18. granskar henne varje morgon,prövar henne var dag och stund.
19. När skall du vända blicken från mig,låta mig vara medan jag hämtar andan?
20. Om jag har syndat, vad gör det dig,du människornas bevakare?Varför gör du mig till mål för dina angrepp,tröttar ut dig med att slå mig?
21. Varför förlåter du inte min synd,utplånar min skuld?Snart vilar jag ändå i mullen,söker du mig är jag borta.