4. När jag har lagt mig tänker jag:»Är det inte snart dags att gå upp?«Kvällen kommer,och jag är full av oro till gryningen.
5. Min kropp är täckt av mask och skorv,huden spricker och flyter av var.
6. Mina dagar flög snabbare än vävarens skyttel,i hopplöshet har de slutat.
7. Minns att mitt liv är en vindfläkt,aldrig mer får jag uppleva glädje.
8. Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer,när din blick söker mig är jag borta.
9. Molnet löses upp och försvinner,den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
10. aldrig kommer han hem igen,hans plats känner inte till honom mer.
11. Därför lägger jag inte band på mig,jag vill ge ord åt min smärta,klaga i min bittra förtvivlan.
12. Är jag kanske Havet eller Draken,eftersom du låter bevaka mig?
13. Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig,sömnen skall lindra min sorg«,
14. då skrämmer du mig med drömmar,förfärar mig med syner,
15. så att jag hellre vill kvävas.Hellre döden än denna plåga!
16. Jag tynar bort, jag lever inte för evigt.Lämna mig i fred, mitt liv är bara en vindil.