18. Jag tänkte: Jag skall dö i mitt eget bo,mina dagar bli många som sandkornen.
19. Mina rötter nådde till vattnet,daggen vilade på mina grenar.
20. Mitt anseende var alltid gott,bågen i min hand behöll sin spänst.
21. Man lyssnade förväntansfullt på migoch avvaktade under tystnad mina råd.
22. När jag hade talat sade ingen något mer,varje ord sjönk in i dem.
23. De väntade på mig som på regnet,som man törstar efter ett vårregn.
24. Log jag mot dem fattade de mod,när mitt ansikte lyste sken de upp.