1. Ve dig som härjarmen inte själv har härjats!Ve dig som förråderutan att själv ha blivit förrådd!När du härjat nog skall du själv härjas,när du slutat förråda blir du själv förrådd.
2. Herre, förbarma dig över oss,till dig står vårt hopp.Var vårt stöd varje ny dag,vår hjälp i nödens stund!
3. Folken flyr för det väldiga dånet,inför din höghet skingras de alla.
4. Plundrare går fram som gräshoppor,som en gräshoppssvärm går de lös på allt.
5. Upphöjd är Herren som bor i himlen,han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6. [---]En skatt som ger räddning är vishet och insikt,gudsfruktan är hans rikedom.
7. Hör, på Ariels gator klagar folket,fredsbudbärarna gråter bittert.
8. Vägarna ligger öde,där färdas ingen.Fördrag har brutits,vittnena frågar man inte efter,och en människa räknas som intet.
9. Landet sörjer och förtvinar,Libanon blygs och svartnar,Sharon har blivit som en öken,Bashan och Karmel ligger kala.
10. Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren,nu visar jag mig i min makt.
11. Ni är havande med hö, ni föder halm,min andedräkt skall förtära er som eld.
12. Folken skall brännas till aska,eldas upp som avhugget törne.
13. De som är fjärran får höra vad jag gjort,de som är nära förnimmer min makt.
14. Syndarna bävar i Sion,de gudlösa grips av skräck:»Vem kan bo vid en förtärande eld,vid ständigt brinnande lågor?«