4. då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång:Ack, det är slut med tyrannen,slut med hans vilda framfart!
5. Herren har brutit de gudlösas stavoch härskarnas spira,
6. den som i vrede slog folkenmed slag på slag,den som härskade över dem med grymhetoch skoningslöst förföljde dem.
7. Hela världen har fått rooch alla brister ut i jubel.
8. Också cypresserna gläds åt ditt ödeoch Libanons cedrar:»Nu när du ligger därkommer ingen hit för att fälla oss.«
9. Nere i dödsriket blir det rörelsenär man ser dig komma.Skuggorna väcks ur sin dvala,jordens härskare.Folkens alla kungarmåste resa sig från sina troner.
10. Alla hälsar de dig med dessa ord:»Nu har också du mist din kraftoch blivit som vi.
11. Ner till dödsriket störtade din ståtoch dina klingande harpor.Maskar blir din bädd,likmaskar ditt täcke.«
12. Ack, fallit har du från himlen,lysande stjärna, gryningens son,du har krossats mot jorden,du som betvingade folken.
13. Det var du som sade till dig själv:»Upp till himlen skall jag stiga.Ovan Guds stjärnorskall jag resa min tronoch ta säte på gudabergetlängst uppe i norr.
14. Jag skall stiga upp ovan molnen,jag skall bli som den Högste.«
15. Men ner till dödsriket störtas du,längst ner i avgrundens djup.
16. De som ser dig skärskådar dig,de granskar dig noga:»Är detta den man som skakade världenoch fick riken att vackla,