10. Alla hälsar de dig med dessa ord:»Nu har också du mist din kraftoch blivit som vi.
11. Ner till dödsriket störtade din ståtoch dina klingande harpor.Maskar blir din bädd,likmaskar ditt täcke.«
12. Ack, fallit har du från himlen,lysande stjärna, gryningens son,du har krossats mot jorden,du som betvingade folken.
13. Det var du som sade till dig själv:»Upp till himlen skall jag stiga.Ovan Guds stjärnorskall jag resa min tronoch ta säte på gudabergetlängst uppe i norr.
14. Jag skall stiga upp ovan molnen,jag skall bli som den Högste.«
15. Men ner till dödsriket störtas du,längst ner i avgrundens djup.
16. De som ser dig skärskådar dig,de granskar dig noga:»Är detta den man som skakade världenoch fick riken att vackla,
17. förvandlade jorden till ökenoch lade städer i ruiner,han som aldrig frigav sina fångar?
18. Folkens alla kungar ligger nu ärade,var och en i sitt vilorum,
19. men du ligger utslängd utan grav,ett vämjeligt kadaver,täckt av män som stupat för svärdet.De skall läggas i gravrum av sten,men du är ett lik som man trampar på,
20. du får inte vila i graven med de andra,ty du har förött ditt land och dödat ditt folk.Aldrig mer skall man nämnadenna onda ätt.«
21. Gör slaktbänken klar för hans söner,de skall straffas för fädernas synd.Aldrig skall de erövra världenoch fylla jorden med skräck.
22. Jag skall komma över dem, säger Herren Sebaot, och utplåna Babylons namn och folk för tid och evighet, säger Herren.