7. Till och med hägern i skynvet sin bestämda tid,turturduvan och svalanvet när de skall återvända.Men mitt folk känner inte tillvad Herren kräver.
8. Hur kan ni säga: »Vi är visa,hos oss finns Herrens lag.«Ja, men förgäves har pennan präntat,förgäves skrivarna!
9. De visa står där med skam,skräckslagna fångas de i snaran.De har förkastat Herrens ord— vad är det för slags vishet?
10. Därför skall jag ge deras hustrur åt andraoch deras åkrar åt erövrare.Alla, hög som låg,vill girigt roffa åt sig.Alla, profet som präst,handlar svekfullt.
11. De botar skadan hos mitt folk,men bara på ytan.De säger »Allt är väl, allt är väl!«men allt är inte väl.
12. De handlar skamligt och avskyvärt —ändå känner de ingen skam,har inte vett att blygas.Därför skall de falla bland de fallna.De skall störta till markeni hemsökelsens stund,säger Herren.
13. När jag vill skörda dem, säger Herren,bär vinstocken inga druvor,fikonträdet ingen frukt,bladen har vissnat.
14. Varför sitter vi här?Låt oss samlas i de befästa städernaoch möta vår undergång där!Herren, vår Gud, låter oss gå under,han ger oss förgiftat vatten att dricka,ty vi har syndat mot Herren.
15. Vi hoppas på fred och välgångmen lyckan uteblir,vi hoppas på en tid av läkedommen möter skräck.