5. Kom, vi anfaller om nattenoch förstör hennes borgar!
6. Ty så säger Herren Sebaot:Hugg ner träd och byggen stormningsramp mot Jerusalem!Ve denna lögnens stad!Den är full av förtryck,
7. som brunnen flödar av vattenså flödar den över av ondska.Den genljuder av våld och plundring,plågor och sår ser jag ständigt.
8. Ta varning, Jerusalem,annars vänder jag dig ryggen,annars gör jag dig till en öde trakt,ett land där ingen bor.
9. Så säger Herren Sebaot:Skörda en andra gång,som från en vinstock,dem som är kvar av Israel!Plocka rankorna renasom druvplockarna gör!
10. Till vem skall jag tala,vem lyssnar på min varning?Deras öron är tillslutnaså att de inte kan höra.För Herrens ord har de bara förakt,de vill inte veta av det.
11. Av Herrens vrede är jag fylld,jag orkar inte hålla den tillbaka.Töm ut den över barnen på gatanoch över de unga som samlas där!Man och kvinna skall drabbas,gamla och ålderstigna.
12. Andra skall överta deras hus,deras åkrar och hustrur.Ty jag lyfter min handmot dem som bor i landet,säger Herren.
13. Alla, hög som låg,vill girigt roffa åt sig.Alla, profet som präst,handlar svekfullt.
14. De botar skadan hos mitt folk,men bara på ytan.De säger »Allt är väl, allt är väl!«men allt är inte väl.
15. De handlar skamligt och avskyvärt —ändå känner de ingen skam,har inte vett att blygas.Därför skall de falla bland de fallna.De skall störta till markeni hemsökelsens stund,säger Herren.
16. Så sade Herren:Slå in på vägarna från fordom,fråga efter de gamla stigarna,efter den rätta vägen.Ta den vägen, och ni skall finna vila.Men de svarade: »Det vill vi inte.«
17. Jag satte väktare över er —lystra när hornet ljuder!Men de svarade: »Det vill vi inte.«