16. Så sade Herren:Slå in på vägarna från fordom,fråga efter de gamla stigarna,efter den rätta vägen.Ta den vägen, och ni skall finna vila.Men de svarade: »Det vill vi inte.«
17. Jag satte väktare över er —lystra när hornet ljuder!Men de svarade: »Det vill vi inte.«
18. Lyssna därför, alla folk,lägg noga märke till vad som sker med dem!
19. Lyssna, jord:Jag låter olyckan drabba detta folk,en följd av deras onda anslag,ty de har inte brytt sig om mina ordoch min lag har de förkastat.
20. Vad skall jag med rökelse från Saba,finaste kalmus från fjärran land?Era brännoffer tar jag inte emot,era slaktoffer behagar mig inte.
21. Därför säger Herren:Se, jag lägger framför detta folkstenar som de skall snava på,far och son, granne och vän,alla skall de gå under.
22. Så säger Herren:Se, ett folk kommer från ett land i norr,ett väldigt rike reser sigvid världens bortersta hörn.
23. De bär båge och sabel,de är grymma och utan förbarmande.Med ett larm likt havets dåndrar de fram till häst,rustade för stridmot dig, arma Sion.
24. Ryktet når ossoch våra händer förlamas.Vi grips av ångestsom en kvinna i födslosmärtor.
25. Gå inte ut på öppna fältet,vandra inte längs vägarna,där härskar fiendens svärd— skräck från alla håll!
26. Mitt arma folk, klä dig i säcktyg,kräla i aska!Håll dödsklagan som över ende sonen,en bitter sorgehögtid.Ty plötsligt är förhärjaren över oss.
27. Jag har satt dig att pröva mitt folksom man prövar silver,du skall granska och pröva deras liv.
28. Alla är de tredskande avfällingar,de går med förtal,alla är de fördärvade.
29. Blåsbälgen flåsar,men ur elden flyter bara bly.Smältarens arbete är förgäves:de onda kan inte skiljas ut.
30. Värdelöst silver kallas de,ty för Herren är de utan värde.