51. Vi blev vanärade och hånade,våra ansikten rodnade av skam,när främlingar trängde ini Herrens heliga tempel.
52. Men det skall komma en tid,säger Herren,då jag skall straffa Babylons avgudaroch landet skall fyllas av de sårades jämmer.
53. Om Babylon så steg upp i himlenoch gjorde sin höga fästning ointaglig,skulle ändå mina förhärjare nå dit,säger Herren.
54. Ett klagoskri hörs från Babylon,stor är förödelsen i kaldeernas land.
55. Ty Herren förhärjar Babylon,han gör slut på dess väldiga larm.Vågorna brusar som en mäktig flodmed larmande dån.
56. Förhärjaren kommer,han kommer mot Babylon.Hjältarna tas till fånga,deras bågar bräcks.Ty Herren är en hämndens Gud,han vedergäller till fullo.
57. Babylons stormän och visa skall jag dricka berusade, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.
58. Så säger Herren Sebaot:Babylons breda murskall jämnas med marken,dess höga portar sättas i brand.Folkens mödor mynnar ut i intet,allt de slitit för blir eldens rov.
59. Detta är det uppdrag profeten Jeremia gav Seraja, son till Neria, Machsejas son, när Seraja följde med judakungen Sidkia till Babylonien i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare.
60. Jeremia skrev i en bokrulle ner alla de olyckor som skulle drabba Babylon, allt detta som är skrivet om Babylon.
61. Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babylon, läs då upp allt som står här.
62. Du skall säga: Herre, du har själv hotat att förstöra denna plats, så att ingen kan bo där, varken människor eller djur; den skall läggas öde för all framtid.
63. När du har läst upp bokrullen skall du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat.
64. Sedan skall du säga: Så skall Babylon sjunka och aldrig mer komma upp, på grund av de olyckor som jag låter drabba det.«Så långt Jeremias ord.