30. Babylons kämpar har gett upp sin kamp,de sitter i sina fästen,deras kraft har sinat,de har blivit som kvinnor.Husen har satts i brand,bommarna är bräckta.
31. Löpare efter löpare,budbärare efter budbärarekommer från alla håll till kungen av Babylonienmed bud att hans stad erövras.
32. Flodövergångarna har besatts,bålverken är nerbrända,soldaterna har slagits av skräck.
33. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Det arma Babylon är som en tröskplatssom just trampats till.Inom kort är skördetiden inne.
34. Nebukadnessar, kungen av Babylonien,slukade mig, han sög ur mig.Han ställde undan mig som ett tomt kärl.Likt en drake svalde han mig,fyllde sin buk med mina läckerheteroch drev bort mig.
35. Må allt våld, all förstörelse som drabbat mignu drabba Babylon,säger Sions invånare.Må straffet för mitt utgjutna bloddrabba Kaldeens invånare,säger Jerusalem.
36. Därför säger Herren så:Nu tar jag mig an din sakoch utkräver hämnd för dig.Jag låter deras hav torka utoch deras källa sina.
37. Och Babylon skall bli en stenhög,ett tillhåll för schakaler,en kuslig ödemark,där ingen kan bo.
38. De ryter i flock som lejon,morrar som unga lejon.
39. Jag skall förvandla deras dryck till giftoch dricka dem medvetslösa.De skall falla i evig sömnoch aldrig mer vakna upp,säger Herren.
40. Som lamm skall jag föra dem till slakt,som baggar och bockar.
41. Ack, Sheshak har fallit,hela världens stolthet har intagits.Ack, Babylons ödeväcker fasa bland folken.
42. Babylon har dränkts av havet,översvämmats av brusande vågor.