17. Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting,guldsmeden har svikits av sin gudabild:hans beläten är bländverk,det finns inget liv i dem.
18. De är tomhet, löjeväckande ting.I hemsökelsens stund förintas de.
19. Sådan är inte han, Jakobs andel,ty det är han som har skapat allt,och Israel är hans egen stam,Herren Sebaot är hans namn.
20. Du är min hammare, mitt stridsvapen.Med dig krossar jag folk,med dig förintar jag riken,
21. med dig krossar jag häst och ryttare,med dig krossar jag stridsvagn och vagnskämpe,
22. med dig krossar jag man och kvinna,med dig krossar jag gammal och ung,med dig krossar jag yngling och flicka,
23. med dig krossar jag herde och hjord,med dig krossar jag bonde och oxspann,med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24. Jag skall vedergälla Babylonoch alla som bor i Kaldeenför allt det onda de gjort mot Sioninför era ögon, säger Herren.
25. Nu vänder jag mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden. Jag lyfter min hand mot dig och vältrar ner dig från klipporna och gör dig till ett förbränt berg.
26. Från dig skall ingen hämtahörnsten eller grundsten,ty du skall läggas ödeför all framtid, säger Herren.
27. Höj ett fälttecken på jorden,stöt i horn bland folken,invig dem till strid mot Babylon,båda upp riken mot henne— Ararat, Minni och Ashkenas —utse en fältherre mot henne,låt hästarna rycka framlikt svärmar av borstiga gräshoppor.