17. Israel är ett vilsegånget får,jagat av lejon.Först slukades det av den assyriske kungen, och till sist har nu den babyloniske kungen Nebukadnessar gnagt på dess ben.
18. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall straffa den babyloniske kungen och hans land så som jag straffade den assyriske kungen.
19. Och jag skall föra Israel tillbaka till dess betesmarker, och det skall gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead skall det få äta sig mätt.
20. När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall man söka efter Israels skuld, men den finns inte längre, söka efter Judas synder, men de är borta, ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
21. Ryck fram mot landet Meratajim,angrip det, angrip invånarna i Pekod!Hugg ner dem, vig deras sista rest åt förintelse,säger Herren.Gör vad jag har befallt dig!
22. Stridslarm i landetoch stor förödelse.
23. Ack, bräckt och krossadär släggan som slog hela världen.Ack, Babylons ödeväcker fasa bland folken.
24. Du lade en snara för dig själv, Babylon,och innan du visste ordet av var du fångad.Du blev ertappad och gripen,ty det var Herren du utmanade.
25. Herren har öppnat sin rustkammareoch tagit fram sin vredes vapen,ty Herren Gud Sebaothar ett verk att utföra i kaldeernas land.