3. Jämra dig, Heshbon,ty Aj är ödelagt,ropa högt, ni Rabbas kvinnor!Klä er i säcktyg och klaga,sarga er med gisslet!Ty Milkom skall föras bort i fångenskapoch hans präster och stormän med honom.
4. Varför skryter du med din styrka?Din styrka har runnit bort,du trolösa dotter,du som förlitar dig på dina skatter:»Vem vågar anfalla mig?«
5. Men jag låter skräcken drabba dig— säger Herren Gud Sebaot —från alla sidor.Ni skall skingras åt alla hålloch ingen skall samla de flyende.
6. Men sedan skall jag vända ammoniternas öde, säger Herren.
7. Om Edom.Så säger Herren Sebaot:Finns det inte mer någon vishet i Teman?Har de kloka inga råd att ge?Har deras vishet murknat?
8. Fly! Vänd om! Göm er djupt nere,ni som bor i Dedan!Ty jag låter olyckan drabba Esau,när hans hemsökelses stund är inne.
9. Kommer det druvplockare till diglämnar de ingen efterskörd.Kommer det tjuvar om nattenförstör de så mycket de kan.
10. Jag genomsöker Esau,avslöjar hans gömställen.Han kan inte hålla sig dold.Förintade är hans barn,hans släkt och hans grannar.Det finns ingen som säger:
11. »Lämna dina faderlösa till mig,jag skall dra försorg om dem,dina änkor kan ty sig till mig.«
12. Så säger Herren: Om de som inte förtjänar det måste dricka ur bägaren, skulle då du slippa undan? Nej, du skall inte slippa undan, du måste dricka!
13. Jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall utsättas för ödeläggelse och hån och förstörelse och bli till en förbannelse. Och dess lydstäder skall läggas öde för all framtid.
14. Ett budskap har jag fått från Herren,en budbärare har sänts ut bland folken:»Gå samman och marschera mot henne!Upp till strid!«