23. Om Damaskus.Hamat och Arpad står med skam,ty ett ont budskap har nått dem.De skälver av ångestlikt ett oroligt havsom inte kan bli stilla.
24. Damaskus har tappat modet,vänder sig om och flyr,slagen av skräck,ängslig och plågad likt en födande kvinna.
25. Ack, övergiven är den ryktbara staden,glädjens hemvist!
26. Nu faller de unga männen på gatorna,alla soldaterna stupar den dagen,säger Herren Sebaot.
27. Jag skall sätta Damaskus murar i brand,elden skall härja Ben-Hadads borgar.
28. Om Kedar och om Hasors kungariken, som erövrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar.Så säger Herren:Gå till angrepp mot Kedar,krossa folket i öster!
29. Deras tält och deras hjordar skall tas ifrån dem,deras tältdukar och allt deras bohag.Deras kameler skall föras bort,och man skall ropa till dem:»Skräck från alla håll!«
30. Fly! Skynda er bort! Göm er djupt nere,ni som bor i Hasor!säger Herren.Ty Nebukadnessar, kungen av Babylonien,har fattat ett beslut om er,han har gjort upp en plan mot er.
31. Gå till angrepp mot detta trygga folksom lever i ostörd ro,säger Herren.De har varken portar eller bommardär de bor i avskildhet.
32. Deras kameler skall tas som byte,deras boskapshjordar som rov.Jag skall skingra dem för alla vindar,folken med håret klippt vid tinningarna.Från alla håll skall jag låta olyckan drabba dem,säger Herren.
33. Hasor skall bli ett tillhåll för schakaler,en ödemark för all framtid.Ingen skall bo där,ingen människa vistas där.
34. Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda: