1. Om ammoniterna.Så säger Herren:Har Israel inga söner,har han inte någon arvinge?Eller varför har Milkom tagit Gad i arv,varför bor hans folk i städerna där?
2. Men det skall komma en tid,säger Herren,då jag låter ett härskri skallamot Rabba i ammoniternas land.Det skall bli till en ruinhög,och städerna där omkring skall brännas ner.Israel skall ta arv efter dem som tog hans arv,säger Herren.
3. Jämra dig, Heshbon,ty Aj är ödelagt,ropa högt, ni Rabbas kvinnor!Klä er i säcktyg och klaga,sarga er med gisslet!Ty Milkom skall föras bort i fångenskapoch hans präster och stormän med honom.
4. Varför skryter du med din styrka?Din styrka har runnit bort,du trolösa dotter,du som förlitar dig på dina skatter:»Vem vågar anfalla mig?«
5. Men jag låter skräcken drabba dig— säger Herren Gud Sebaot —från alla sidor.Ni skall skingras åt alla hålloch ingen skall samla de flyende.
6. Men sedan skall jag vända ammoniternas öde, säger Herren.
7. Om Edom.Så säger Herren Sebaot:Finns det inte mer någon vishet i Teman?Har de kloka inga råd att ge?Har deras vishet murknat?
8. Fly! Vänd om! Göm er djupt nere,ni som bor i Dedan!Ty jag låter olyckan drabba Esau,när hans hemsökelses stund är inne.
9. Kommer det druvplockare till diglämnar de ingen efterskörd.Kommer det tjuvar om nattenförstör de så mycket de kan.
10. Jag genomsöker Esau,avslöjar hans gömställen.Han kan inte hålla sig dold.Förintade är hans barn,hans släkt och hans grannar.Det finns ingen som säger:
11. »Lämna dina faderlösa till mig,jag skall dra försorg om dem,dina änkor kan ty sig till mig.«