18. Stig ner från ärans höjdoch sätt dig i dyngan,du som bor i Divon,ty Moabs förhärjare rycker fram mot digoch förstör dina fästen.
19. Ställ dig vid vägen och spana,du som bor i Aroer,fråga honom som flyroch henne som söker rädda sig:»Vad är det som har hänt?«
20. Moab är nesligen krossat.Klaga och jämra er!Berätta vid Arnonatt Moab är förhärjat.
21. Domen har fallit över högslätten, över Holon, Jahas och Mefaat,
22. över Divon, Nebo och Bet Divlatajim,
23. över Kirjatajim, Bet Gamul och Bet Meon,
24. över Keriot och Bosra, över alla städer i Moab, både nära och fjärran.
25. Avhugget är Moabs horn,hans makt är bruten,säger Herren.
26. Drick honom full, han har förhävt sig mot Herren. Moab skall spy ner sig och bli till åtlöje också han.
27. Du, Moab, gjorde ju Israel till åtlöje. Blev han kanske ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så hånfullt varje gång du talar om honom?
28. Överge era städer och slå er ner bland klipporna,ni som bor i Moab!Gör som duvan som bygger sitt boinne i gapande klyftor!
29. Vi har sett Moabs högmod,det måttlösa,hans högfärd, stolthet och högmod,sett hur han förhävde sig.
30. Jag vet hur fräck han är, säger Herren. Skamlöst är hans skrävel, skamlöst allt han gör.
31. Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över alla i Moab, suckar över männen i Kir-Heres.