1. Om Moab.Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Ve över Nebo, det är ödelagt!Kirjatajim är erövrat,fästet nesligen krossat.
2. Moabs ära finns inte mer.I Heshbon smiddes onda planer:»Låt oss utrota Moab,det skall inte längre vara ett folk.«Också du, Madmen, skall tystas,svärdet är efter dig.
3. Ett klagorop hörs från Horonajim —våld och stor förödelse.
4. Moab är krossat,klagoropet hörs ända till Soar.
5. Uppför sluttningen mot Luchitgår folket gråtande.På vägen ner mot Horonajimhörs klagorop över förödelsen.
6. Fly! Rädda livet!Bli som buskar i öknen!
7. Eftersom du satte din littill dina bedrifter och dina skatterskall också du bli erövrad.Kemosh skall föras bort i fångenskap,hans präster och stormän med honom.
8. Förhärjaren skall komma till varje stad.Ingen stad skall slippa undan.Dalen skall skövlas,högslätten läggas öde,så som Herren har sagt.
9. Res en gravsten över Moab,ty det skall förstöras i grund,dess städer skall läggas öde,så att ingen kan bo där.
10. Förbannad den som inte ivrigt utför Herrens verk!Förbannad den som tvekar att bloda ner sitt svärd!
11. I trygghet har Moab levt sedan sin ungdom,ostörd likt vin som fått vila på dräggenoch inte hällts från kärl till kärl.Han drevs aldrig i landsflykt.Därför har han bevarat sin smak,och hans doft är oförändrad.
12. Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall skicka vintappare till honom. De skall tappa vinet, de skall tömma hans kärl och krossa krukorna.