3. Ty så säger Herrentill männen i Juda och till Jerusalem:Bryt er ny mark,så inte bland törnen.
4. Omskär er för Herren,skär bort era hjärtans förhud,ni män i Juda och invånare i Jerusalem.Annars flammar min vrede upplikt en eld som ingen kan släcka,för era onda gärningars skull.
5. Kungör detta i Juda,ropa ut det i Jerusalem,stöt i horn över hela landet,kalla samman ett uppbåd:Låt oss samlas i de befästa städerna!
6. Höj fälttecknet! Till Sion!Sätt er i säkerhet! Stanna inte!Ty jag låter olyckan komma från norrmed stor förödelse.
7. Lejonet har lämnat sitt snår,folkens förhärjare är på marsch,han har brutit upp från sitt tillhållför att lägga ditt land öde.Dina städer skall bli till ruinerdär ingen kan bo.
8. Så klä er i säcktyg,klaga och jämra er!Herrens flammande vredehar inte vänt sig från oss.
9. Den dagen, säger Herren,skall modet svika konung och stormän,prästerna skall slås av skräck,profeterna stå förstummade.
10. De skall säga: »Herre, vår Gud,du har bedragitdetta folk och Jerusalem:du lovade oss fred och trygghet —och nu har vi svärdet mot strupen!«
11. När den tiden kommerskall detta folk och Jerusalem få höra:En brännhet vind från öknens kala höjdersveper ner mot mitt folk.I den kan ingen rensa säd,
12. den vind jag låter komma är starkare än så.Nu går jag till rätta med dem.
13. Se, som ovädersmoln skockar sig fienden,hans vagnar är som en stormvind,hans hästar snabbare än örnar.Ve oss, vi är förlorade!
14. Gör ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem,så att du kan bli räddad.Hur länge skall onda tankarbo kvar i ditt bröst?