9. Så säger Herren: Intala er inte att kaldeerna kommer att dra bort från er. Det kommer de inte att göra.
10. Även om ni besegrade hela den kaldeiska här som strider mot er, så att bara några sårade låg kvar i sina tält, så skulle dessa resa sig och bränna ner denna stad.
11. När kaldeerna inför hotet från faraos här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem
12. tänkte Jeremia lämna staden och bege sig till Benjamins område för att dela ett arv med sina släktingar där.
13. Men när han kom till Benjaminporten stod där som vakthavande befäl en man som hette Jiria, son till Shelemja, son till Hananja. Han grep profeten Jeremia och sade: »Du tänker gå över till kaldeerna!«
14. Jeremia svarade: »Det är lögn! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.« Men Jiria brydde sig inte om vad Jeremia sade utan grep honom och förde honom till stormännen.
15. Stormännen blev rasande på Jeremia, de lät prygla honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, som hade gjorts till fängelse.
16. Så hamnade Jeremia i fängelsehålan, i valven, och där fick han sitta länge.
17. Men kung Sidkia lät hämta honom och frågade i hemlighet ut honom i sitt palats. »Har det kommit något ord från Herren?« sade kungen. »Ja«, svarade Jeremia, »du skall falla i den babyloniske kungens händer.«
18. Och Jeremia frågade kung Sidkia: »Vad har jag gjort dig och dina män och detta folk för ont, eftersom ni har satt mig i fängelse?
19. Och var är de nu, era profeter som profeterade för er att den babyloniske kungen inte skulle angripa er och detta land?
20. Nu ber jag dig att lyssna till mig, min herre och konung: jag bönfaller dig att inte skicka mig tillbaka till sekreteraren Jonatans hus. Låt mig inte dö där.«