17. Det finns hopp för din framtid,säger Herren,dina barn skall vända hem till sitt land.
18. Jag kan höra hur Efraim klagar:»Du tuktade mig, jag blev tuktadsom en otämjd kalv.För mig åter, så vänder jag åter,ty du är Herren, min Gud.
19. Jag vände mig bort,men nu ångrar jag mig.Jag kom till insikt,och nu slår jag mina lår i sorg.I blygsel och förödmjukelsebär jag skammen för min ungdoms synd.«
20. Är Efraim min käraste son,är han mitt älsklingsbarn?Han förblir i mina tankar,trots att jag ofta gått till rätta med honom.Mitt hjärta blöder för honom,jag måste förbarma mig över honom,säger Herren.
21. Res vägmärken,rösa leden!Minns var du gick,vilken väg du följde.Vänd åter, jungfru Israel,vänd åter till dina städer!
22. Hur länge skall du vända dig än hit, än dit,du trolösa dotter?Herren skapar något nytt på jorden:kvinnan skall värna mannen.