18. Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, kungen av Juda:Ingen skall hålla dödsklagan över honom:»Ack, min broder! Ack, syster!«Ingen skall hålla dödsklagan över honom:»Ack, herre! Ack, all din prakt!«
19. Han skall få en åsnebegravning, han skall släpas bort och slängas utanför Jerusalems portar.
20. Stig upp på Libanon och ropa,låt din röst ljuda i Bashan,ropa högt från Avarim,ty alla dina älskare är krossade.
21. Jag talade till dig när du levde i trygghet,men du svarade: »Jag vill inte lyssna.«Sådan har du varit sedan din ungdom:du har inte lyssnat på mig.
22. Dina herdar skall vallas av vinden,dina älskare föras bort i fångenskap.Du skall stå där skamsen och förödmjukadför all din ondskas skull.
23. Du som bor på ett Libanonoch har byggt ditt näste bland cedrarna,du skall stöna när värkarna kommer över dig,du skall plågas som en födande kvinna!
24. Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en sigillring på min högra hand, skulle jag slita bort den.
25. Jag skall utlämna dig åt dina dödsfiender, åt dem du fruktar, åt kung Nebukadnessar av Babylonien och åt kaldeerna.
26. Dig själv och din mor som födde dig skall jag slunga bort till ett annat land, ett land där ni inte är födda. Och där skall ni dö.
27. Till det land dit de längtar skall de aldrig återvända.
28. Är då denne Konja ett kasserat kärl som skall krossas, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort och slungas i väg till ett land de inte känner?
29. Land, land, land, hör Herrens ord!
30. Så säger Herren: Uppteckna denne man som barnlös, en som aldrig lyckats med något i livet. Ty ingen av hans efterkommande skall lyckas bestiga Davids tron och åter regera i Juda.