3. och i bergstrakterna.Din rikedom och alla dina skatterskall jag utlämna till plundringsom straff för alla de synderdu begått överallt i ditt land.
4. Den egendom jag givit digskall du tvingas avstå från.Jag skall göra dig till dina fienders slavi ett land som du inte känner.Ty min vrede har tänt en eld,den brinner för alltid.
5. Så säger Herren:Förbannad den mansom sätter sin lit till människor,som stöder sig på mänsklig kraftoch vänder sig bort från Herren.
6. Han blir som en buske i ödemarkenoch får aldrig se det goda komma.Han skall leva i förbrända trakter,på saltjord där ingen kan bo.
7. Välsignad den mansom sätter sin lit till Herren,som litar helt till Herren.
8. Han blir som ett trädplanterat nära vatten.Det sträcker sina rötter mot bäcken.Det har inget att frukta av hettan,bladen är alltid gröna.Det ängslas inte under torra år,upphör inte att bära frukt.
9. Hjärtat är bedrägligast av allt,det är oförbätterligt — vem kan förstå det?
10. Jag, Herren, rannsakar hjärtatoch prövar njurarnaoch lönar var och en för vad han gjort,så som hans gärningar förtjänar.
11. En rapphöna ruvande på äggsom hon aldrig får kläckaär den som ohederligt samlat rikedomar:mitt i livet måste han lämna democh står där till slut som ett fån.
12. En härlighetens tron, upphöjd sedan begynnelsen,är platsen för vår helgedom.
13. Herre, Israels hopp,alla som överger dig skall stå där med skam,de som avfaller från dig skall utrotas ur landet,ty de har övergivit Herren,källan med det friska vattnet.
14. Bota mig, Herre, och jag är botad!Rädda mig, och jag är räddad!Du är min lovsång.
15. De säger till mig:»Vad blir det av Herrens ord?Skall det inte slå in?«
16. Jag har aldrig bestormat digoch bett dig sända olycka,jag har aldrig önskat ofärdens dag.Du känner allt som gått över mina läppar,allt jag sagt har du hört.
17. Bli inte till fördärv för mig,du är min tillflykt på olyckans dag.