15. Lyssna! Hör på! Var inte för stolta,ty Herren själv talar.
16. Ge Herren, er Gud, ärainnan han låter mörkret falla,innan ni snavar i skymningen bland bergen.Det ljus ni väntarskall han vända i djupaste mörkeroch förvandla till töcken.
17. Men om ni inte lyssnar till detta,måste jag gråta i det fördoldaöver ert högmod och fälla tårar.Ur mina ögon skall tårarna strömmanär Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18. Säg till kungen och kungamodern:Stig ner från er höga plats,ty den praktfulla kronanhar fallit från era huvuden.
19. Städerna i Negev är stängda,ingen kan öppna dem.Hela Juda är bortfört i fångenskap,bortfört till sista man.
20. Lyft blicken och sedem som kommer från norr:var är nu fåren du fick om hand,den hjord som var din stolthet?
21. Vad kommer du att säganär de som du gjorde till nära vännersätts till härskare över dig?Kommer du då inte att plågaslikt en födande kvinna?
22. Och du skall fråga dig:»Varför hände detta mig?«För dina många synders skulldrogs dina kjolar uppoch din kropp blev skändad.
23. Kan nubiern ändra sin hudfärgeller leoparden sina fläckar?Då skulle också ni kunna göra det goda,ni som vant er vid att göra det onda.
24. Jag skall skingra er som bosssom virvlar bort för ökenvinden.
25. Detta skall bli din lott,den del jag mäter ut åt dig, säger Herren,du som glömde migoch förlitade dig på lögn.
26. Jag drar själv upp dina kjolaröver ansiktet på digså att du blottas i all din skam.
27. Din frustande otukt!Ditt skamlösa horande!På kullarna och på fältenhar jag sett dina vidrigheter.Ve dig, Jerusalem!Skall du aldrig någonsin bli ren?