13. Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv — någon högre kunde han ju inte svära vid —
14. och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik.
15. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
16. Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning.