1. I Benjamins stam fanns en rik och mäktig man som hette Kish. Han var son till Aviel, som var son till Seror, son till Bekorat, son till Afiach av Benjamins stam.
2. Kish hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Det fanns ingen ståtligare i hela Israel, han var huvudet högre än alla andra.
3. En gång hade några åsnor kommit bort för Kish, Sauls far. Kish sade till sin son Saul: »Ta med dig en av tjänarna och gå och leta rätt på åsnorna.«
4. De gick genom Efraims bergsbygd och Shalishalandet men fann dem inte. De sökte också i Shaalimlandet, men förgäves. Så fortsatte de genom Benjamins land men hittade inga åsnor där heller.
5. När de hade kommit till Sufs land sade Saul till tjänaren som han hade med sig: »Vi går hem igen, annars börjar min far oroa sig mer för oss än för åsnorna.«
6. Men tjänaren sade: »I staden där framme finns en gudsman med stort anseende: allt vad han förutsäger slår in. Låt oss gå dit, han kanske kan ge oss besked.« —
7. »Men om vi går dit, vad skall vi då ha med oss till honom?« undrade Saul. »Brödet är slut i våra ränslar och någonting annat har vi inte att ge honom. Eller vad skulle det vara?«
8. Men tjänaren hade ett svar: »Här har jag en kvarts silversikel«, sade han, »den kan jag lämna honom, så ger han oss besked.« (
9. När israeliterna förr i tiden skulle söka råd hos Gud sade de: »Kom, så går vi till siaren!« Det som numera heter profet kallades då siare.)
10. »Bra«, sade Saul till tjänaren, »låt oss gå dit.« Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
11. I backen upp mot stadsporten mötte de några flickor som skulle hämta vatten, och de frågade dem om siaren var där.