9. Då gav sig David i väg med sina sexhundra man och kom fram till Besorbäcken. Där stannade somliga kvar:
10. David fortsatte förföljandet med fyrahundra man, men tvåhundra man var för trötta för att gå vidare över bäcken och måste stanna kvar.
11. Ute på öppna fältet hittade soldaterna en egyptisk man, som de tog med till David. Han fick bröd att äta och vatten att dricka.
12. Sedan han ätit lite torkade fikon och ett par kakor russin repade han sig. Då hade han varken fått mat eller dryck på tre dygn.
13. David frågade honom: »Vem tillhör du och var är du ifrån?« Han svarade: »Jag är egypter och slav hos en amalekit. Min husbonde övergav mig när jag blev sjuk för tre dagar sedan.
14. Vi hade varit ute och plundrat i den del av Negev som tillhör kereteerna, i det som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kalevs ätt, och vi hade bränt ner Siklag.«
15. David frågade: »Vill du föra mig till det där rövarbandet?« Han svarade: »Svär vid Gud att du inte dödar mig eller utlämnar mig åt min husbonde, så skall jag föra dig dit.«
16. Han visade David vägen, och där såg de nu amalekiterna ligga spridda överallt, de åt och drack och firade det stora byte de hade tagit i filisteernas land och i Juda.
17. David anföll i gryningen följande dag, och blodbadet fortsatte ända till kvällen. Ingen slapp undan utom fyrahundra man, som satt upp på sina kameler och flydde.
18. David räddade tillbaka allt vad amalekiterna hade rövat bort och befriade också sina båda hustrur.
19. Ingenting saknades, varken stora eller små, varken söner eller döttrar, ingenting av bytet eller det rövade: allt skaffade David till rätta.
20. Han tog också alla fåren och korna; denna hjord drev de framför sig och ropade: »Här är Davids byte.«
21. David kom nu tillbaka till de tvåhundra som hade varit för trötta för att följa med och som han därför hade lämnat vid Besorbäcken. När David och hans män närmade sig gick de tvåhundra ut för att möta dem. David gick fram tillsammans med sina män och hälsade vänligt,
22. men några ondsinta och illvilliga män i hans följe började ropa: »Eftersom de inte gick med oss skall vi inte heller ge dem av bytet som vi har räddat; de får ta sina hustrur och barn och gå.«
23. Då sade David: »Nej, bröder! Så får ni inte göra med det som Herren har gett oss. Han har bevarat oss, och det rövarband som överföll oss har han lämnat i vårt våld.
24. Vem bryr sig om vad ni säger? Nej, samma lott åt den som vaktar trossen och åt den som går i striden! Alla skall vara med och dela.«