3. När David och hans män kom fram till Siklag och fann att staden var nerbränd och att deras hustrur och söner och döttrar var bortförda,
4. brast de ut i högljudd klagan och grät tills de inte orkade gråta mer.
5. Davids bägge hustrur var tillfångatagna, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel.
6. David var hårt trängd: folket hotade att stena honom, eftersom alla var förbittrade för sina söners och döttrars skull. Men han hämtade styrka hos Herren, sin Gud.
7. »Ta fram efoden«, sade han till prästen Evjatar, Achimeleks son, och när Evjatar gjort det
8. frågade David Herren: »Skall jag sätta efter det där rövarbandet? Kommer jag att hinna ifatt dem?« Herren svarade: »Ja, sätt efter dem! Du kommer att hinna ifatt dem och rädda de fångna.«
9. Då gav sig David i väg med sina sexhundra man och kom fram till Besorbäcken. Där stannade somliga kvar: