1. Två dagar därefter kom David och hans män fram till Siklag. Då hade amalekiterna gjort ett härjningståg in i Negev mot Siklag, som de hade erövrat och bränt ner.
2. Kvinnorna och alla andra i staden hade de tagit till fånga, stora som små. De hade inte dödat någon, bara fört dem med sig och försvunnit därifrån.
3. När David och hans män kom fram till Siklag och fann att staden var nerbränd och att deras hustrur och söner och döttrar var bortförda,
4. brast de ut i högljudd klagan och grät tills de inte orkade gråta mer.
5. Davids bägge hustrur var tillfångatagna, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel.
6. David var hårt trängd: folket hotade att stena honom, eftersom alla var förbittrade för sina söners och döttrars skull. Men han hämtade styrka hos Herren, sin Gud.
7. »Ta fram efoden«, sade han till prästen Evjatar, Achimeleks son, och när Evjatar gjort det
8. frågade David Herren: »Skall jag sätta efter det där rövarbandet? Kommer jag att hinna ifatt dem?« Herren svarade: »Ja, sätt efter dem! Du kommer att hinna ifatt dem och rädda de fångna.«
9. Då gav sig David i väg med sina sexhundra man och kom fram till Besorbäcken. Där stannade somliga kvar:
10. David fortsatte förföljandet med fyrahundra man, men tvåhundra man var för trötta för att gå vidare över bäcken och måste stanna kvar.
11. Ute på öppna fältet hittade soldaterna en egyptisk man, som de tog med till David. Han fick bröd att äta och vatten att dricka.
12. Sedan han ätit lite torkade fikon och ett par kakor russin repade han sig. Då hade han varken fått mat eller dryck på tre dygn.
13. David frågade honom: »Vem tillhör du och var är du ifrån?« Han svarade: »Jag är egypter och slav hos en amalekit. Min husbonde övergav mig när jag blev sjuk för tre dagar sedan.