15. får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånar alla Davids fiender från jordens yta
16. får Jonatans namn inte utplånas ur Davids släkt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David.«
17. Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
18. »I morgon är det nymånadsfest«, fortsatte Jonatan, »då märks det att du är borta när din plats står tom.
19. Men i övermorgon skall du gå ner till det ställe där du gömde dig förra gången och stanna vid kullen,
20. och då kommer jag och skjuter pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls.
21. Jag skickar en pojke att leta efter pilarna, och om jag då ropar till honom: ’Den ligger längre hitåt, hämta den!’ då kan du komma fram och känna dig lugn, då är det ingen fara å färde, så sant Herren lever.
22. Men om jag ropar åt pojken: ’Pilen ligger längre bort!’ då måste du ge dig av, då sänder Herren i väg dig.
23. Vad vi har lovat varandra, du och jag, det vakar Herren över för all framtid.«
24. Så gömde sig David där ute på fälten.Nymånadsfesten kom, och kungen slog sig ner för att äta.
25. Han satt på sin vanliga plats vid väggen. Jonatan satte sig mitt emot honom och Avner vid sidan om Saul. Men Davids plats stod tom.
26. Saul sade ingenting den dagen, han tänkte: »Det har nog hänt honom något så att han är oren. Ja, säkert är han oren.«
27. Men då Davids plats stod tom också på andra dagen av festen frågade Saul sin son Jonatan: »Varför har inte Jishajs son kommit till måltiden vare sig i går eller i dag?«
28. Jonatan svarade: »David bad mig om lov att gå till Betlehem,
29. han sade: Låt mig få gå, vår släkt håller offerfest i staden, och mina bröder vill att jag skall vara med. Om du är min vän, låt mig då slippa i väg, så att jag får träffa mina bröder. — Det är därför han inte har kommit till kungens bord.«