14. Så länge jag lever måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död
15. får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånar alla Davids fiender från jordens yta
16. får Jonatans namn inte utplånas ur Davids släkt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David.«
17. Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
18. »I morgon är det nymånadsfest«, fortsatte Jonatan, »då märks det att du är borta när din plats står tom.
19. Men i övermorgon skall du gå ner till det ställe där du gömde dig förra gången och stanna vid kullen,
20. och då kommer jag och skjuter pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls.
21. Jag skickar en pojke att leta efter pilarna, och om jag då ropar till honom: ’Den ligger längre hitåt, hämta den!’ då kan du komma fram och känna dig lugn, då är det ingen fara å färde, så sant Herren lever.
22. Men om jag ropar åt pojken: ’Pilen ligger längre bort!’ då måste du ge dig av, då sänder Herren i väg dig.
23. Vad vi har lovat varandra, du och jag, det vakar Herren över för all framtid.«