10. David frågade: »Vem skall underrätta mig om Saul ger dig ett bryskt svar?« —
11. »Kom med mig«, sade Jonatan, och båda gick tillsammans ut på fälten.
12. Jonatan sade: »Vid Herren, Israels Gud, i morgon skall jag försöka komma underfund med min fars avsikter. Du skall se att han är vänligt stämd mot dig, men om han inte är det skickar jag bud till dig och varnar dig.
13. Vill han ditt fördärv, då må Herren straffa mig, nu och framgent, om jag inte varnar dig, så att du kan fly och sätta dig i säkerhet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far.
14. Så länge jag lever måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död
15. får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånar alla Davids fiender från jordens yta
16. får Jonatans namn inte utplånas ur Davids släkt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David.«
17. Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
18. »I morgon är det nymånadsfest«, fortsatte Jonatan, »då märks det att du är borta när din plats står tom.
19. Men i övermorgon skall du gå ner till det ställe där du gömde dig förra gången och stanna vid kullen,
20. och då kommer jag och skjuter pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls.
21. Jag skickar en pojke att leta efter pilarna, och om jag då ropar till honom: ’Den ligger längre hitåt, hämta den!’ då kan du komma fram och känna dig lugn, då är det ingen fara å färde, så sant Herren lever.