13. När Samuel kom hälsade Saul honom: »Herren välsigne dig! Jag har fullgjort Herrens uppdrag.«
14. Samuel frågade: »Vad är det då för bräkande och råmande jag hör?« —
15. »Det är djur som har förts hit från amalekiterna«, svarade Saul, »folket sparade det bästa av boskapen för att offra åt Herren, din Gud. Resten vigde vi åt förintelse.«
16. Samuel avbröt honom: »Jag skall tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.« — »Låt höra!« sade Saul.
17. Samuel sade: »Även om du är obetydlig i dina egna ögon står du dock i spetsen för Israels stammar, och Herren har smort dig till kung över Israel.
18. Herren har sänt dig och sagt: Dra ut och vig amalekiterna åt förintelse, bekämpa dessa syndare tills de är utplånade.
19. Varför lyssnade du inte till Herren utan kastade dig över bytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?«
20. Saul svarade: »Jag lyssnade till Herren. Jag drog ut dit Herren skickade mig. Agag, amalekiternas kung, förde jag hit, men dem själva vigde jag åt förintelse.
21. Av bytet tog folket får och kor, det bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.«
22. Då sade Samuel:»Älskar Herren offergåvorlika mycket som lydnad?Nej, lydnad är bättre än offer,hörsamhet bättre än baggars fett.
23. Trots är synd liksom svartkonst är synd,övermod synd liksom avgudadyrkan.Du har förkastat Herrens ord,och han har förkastat dig:du skall ej längre vara konung.«
24. Då sade Saul till Samuel: »Jag har syndat och överträtt Herrens befallning och dina ord. Jag var rädd för folket och gjorde dem till viljes.
25. Förlåt mig min synd och följ mig tillbaka, så skall jag falla ner inför Herren.«
26. Men Samuel svarade: »Jag följer dig inte; du har förkastat Herrens befallning, och han har förkastat dig som kung över Israel.«